Ett livstecken – En blogg om min vardag

En blogg om min vardag

Ett livstecken

Det är 1,5 vecka kvar av denna månaden och snart går vi in i den första vårmånaden. Det har redan börjat knoppa sig i våra rabatter på gården. Snön är ett minne blott och jag är så klar med vintern. Det blev även värsta köldknäppen. Vi hade det sjukt kallt i Malmö vilket är ovanligt.  Jag hatar vintern. Men nu är vi i alla fall mot rätt håll. Och det blir ljusare.

Jag har avslutat första terminen av två i montessoriutbildningen och jag blev godkänd. Nu har jag börjat med andra terminen och den sista. Ska rätta lite i en självobservation och nu på söndag ska 2 egentillverkade material med en manualbeskrivning in. Alla mina material kommer jag skriva och lägga ut när alla är klara om någon är intresserad av att läsa om dem. Har ett miniexamensarbete också. Ska skriva om språkstörning och hur pedagogerna i montessoriverksamheten kan jobba med detta. Vet inte om jag ska skicka frågor till pedagoger på två montessoriförskolor. Får se. Ska redogöra med min handledare. Och mitt stora examensarbete ska också fixas parallellt för det måste bli klart. Blir ju till hösten så jag har lite tid på mig.

Har haft lite tufft de senaste veckorna. Har precis godkänt att sköterskan på barnens skola har skickat en remiss för utredning av ADD för Izabella. Det är en lång historia och jag kommer att dela med mig av denna resa. Izabella behöver mycket stöd i skolan vilket hon får men behöver mer. Ska efter lovet prata med mentorn och höra om de kan se till att rektorn anställer en elevassistent till Izabella för hon behöver det. Sen har det varit lite berg och dalbana i mitt förhållande. Jag har varit ganska lättretlig. Ni vet när något så smått börjar pysa inom en och det bara eldas på och så smått börjar bubbla. Så har jag känt i några veckor nu. Och allt hänger ju ihop med ekonomi, jobb och sådana vardagliga saker. Jag hatar vara arbetssökande och bara tanken på att vända på varje krona några dagar innan barnbidrag kommer, att behöva låna pengar av anhöriga varje månad får mig att få panik och ångest. Kommer nog ett inlägg där jag spyr galla om detta också. Jag ska i alla fall försöka bli duktigare på att blogga om det inte blir varje dag så blir det i så fall varannan dag. Avslutar mitt inlägg med en bild på våra katter.

 

Ci vediamo ciao/ Louise

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.